mariejonasson

Första dagen på nya året var bläkig som vanligt. Vet inte vad som gör det men nyårsdagar är bara bläkiga.
Lite extra nere blev man efter att man fått reda på att en kille härifrån hade kört i hjäl sig före tolvslaget.
I morse drog jag en repa på gymet, det var skönt. Frukost hos mamma och pappa och sen tog vi en tur till Karlstad. Jag köpte bara en tröja men vi åt gott och hade mysigt.
Jag sa till pappa på nyårsafton att 2009 knappast kan bli sämre än 2008 och då sa han att det vet man aldrig, lite lagom negativ sådär. Men han kunde ha kommit att få jävligt rätt om det inte vore för lite hjälp från ovan eller ngt och en jädrans trygg bil. På vägen hem i från Karlstad slumrade jag till sådär skönt som man bara gör när man åker bil. Jag vaknar tvärt till av att jag hör pappa sätter foten på bromsen och sen att det smäller till hårt i bilen. När jag fått upp ögonen snurrar vi runt i vägen,mot ett vägräcke och tillbaka till mitten av vägen. Pappa gjorde allt han kunde och det finns en anledning till varför jag aldrig är rädd när jag åker med honom, han är helt enkelt en trygg och skicklig bilförare! När bilen stannade så blev allt tyst och det osade om bilen. Vi tog oss snabbt ur bilen men det visade sig att det var airbagen som luktade. Jag sov men det som hade hänt var att det kommit en bil som kört sakta, därefter en långtradare som i sin tur hade en norsk bil som troligen skulle köra om men missade att han mötte oss.
Vår fina bil finns inte mer, då den är mos,pappas bil i livet. Jag vet att det saknar betydelse men det är kasst ändå.
Vi fick åka polisbil till Säffles sjukhus där vi träffade en totalt inkompetent läkare men skit samma, det var väl viktigt att dokumentera sa dom. Jag har ont i bröstet men det är typ också skitsamma.
Nu är vi hemma och man fattar knappt att det har hänt.